Årets turnering bjöd på perfekt fotbollsväder och mycket publik. Inte minst Irakiska laget Al-Madina hade en publik som kunde göra allsvenska lag avundsjuka. Irak hade inte deltagit med lag i Gothia Cup på 29 år så längtan efter dom var stor. I deras första match ställdes laget dessutom mot amerikanska Roanoke Stars från USA men båda lagen visar att Gothia Cup handlar om förbrödring och inte vuxnas politik.
En unik upplevelse fick laget FC Brazzaville, från Gothia Cups och Svenska Missionskyrkans fotbollsskola i Kongo, som med hjälp av en sponsor fått möjligheten att medverka. Dom spelade bra och gick vidare till A-slutspel innan det tog slut. Men framför allt har dom minnen och upplevelser med sig hem att förmedla vidare till övriga barn i fotbollsskolan.
Två nya medlemmar valdes in i den åtråvärda Gothia Cup Hall of Fame. Det var Dante Mandriotti, AD Cantolao, Peru och Patricia Espinosa, agent i Mexico.
Ett starkt minne från årets invigning är när 46.000 åskådare ”spelar” Guitar Hero. Den taktkänsla och timing alla visade måste vara unik.
Det kändes också kul att få inta vår nya finalarena Gamla Ullevi, som verkligen bjuder upp till närhet och rätt fotbollskänsla. Dessutom sände Viasat finalerna på samma sätt som Champions Leage. Och visst, Gothia är The World Youth Cup, så uppmärksamheten är förtjänad.
Tillsammans med SEF (Svensk Elitfotboll) genomförde vi i år en inbjudningsklass för pojkar 17 år. 24 lag fotbollselitlag deltog, hälften kom från Sverige och övriga lag från Europa, Brasilien och Mexico. Klassen fick stor massmedial uppmärksamhet och det blev jämna och tuffa matcher. Finalen spelades mellan Wolverhampton Wanderers FC (Eng) mot Cruzeiro EC (Bra).
