Nu har vi varit här halva vår tid, och man börjar känna sig riktigt hemma i Kongo. Men samtidigt känns det jobbigt att inse att vi bara har halva tiden kvar, den första halvan har gått sa otroligt fort att man är rädd att andra halvan också kommer flyga förbi.

Under december månad har fotbollsskolan varit stängd, det är en paus i aktiviteterna under hela december för att påbörjas igen nu i början av januari. Det är tänkt att vi volontärer ska kunna vila oss och ladda batterierna inför våren. Vila ar nog inte riktigt rätt ord för att beskriva vad vi har gjort under den senaste månaden, men att vi är laddade och ser fram emot att sätta igång igen kan jag lova att vi är.

Sedan i oktober har vi velat göra en resa norrut och i december blev den av, detta är en kort sammanfattning av vad vi fick vara med om. Tyvärr kunde inte Louise folja med sa det var jag (Simon), Elin och Sara (en volontär som jobbar i kyrkan) som åkte.
Vi har gjort en resa norrut till Ouesso för att få en chans att göra en tur ut i regnskogen där och att få se en annan del av Kongo. Resan dit tog 3 dagar med buss, detta på grund av att det regnade så mycket att vi blev fast två dagar i en liten by halvvägs upp.

När vi kommit fram spenderade vi natten pa ett vandrarhem som kyrkan har där uppe innan vi dagen efter fortsatte resan på floden i en pirouge. Vårt mål var en by några mil utanför Ouesso som heter Kabo, det är ett skogsindustriföretag som har byggt upp en by till sina anställda där. Detta stället förbluffade oss, det fanns el hela dagarna, rinnande vatten, en soptunna till varje tomt och staket runt varje hus som stod i raka rader. Det liknade mer ett svenskt villaområde än en plats i kongo, detta var inte vad vi hade förväntat oss nar vi akte ut i djungeln. Men tiden dar blev spannande och intressant, vi fick en guidad tur på sågverket de hade där och en dag tog vi oss upp till en nationalpark som ligger några mil in i skogen. Där hade man sagt att vi skulle få se elefanter, tyvarr fick vi endast se spår efter elefanterna men vi fick ändå se en grupp apor sa vi var ändå nöjda när vi började resan tillbaka på floden dagen efter.

Efter att ha vilat en dag i Ouesso åkte vi ut på vårat andra besök till en annan by (Kandeko) som var helt annorlunda Kabo. Det var en by som för tjugo år sen hade Kongos största tillverkning av palmolja, nu var den förfallen och misären som människorna levde i gick inte att missa. Alkoholismen var stor, ingen el och förfallna hus stod överallt. Det var en stor kontrast jämfört med Kabo men man kunde se spår av att under tillvekningen av palmoljan såg Kandeko ut som Kabo gör idag. Sorgligt att se hur ett samhälle kan rasa samman helt och hållet bara pa grund av att vi europeer inte ser det som lönsamt att fortsätta.

Hur som helst var vi där i tre dagar och under den andra dagen gjorde vi en rundvandring i skogen med en guide som visade oss deras trädgårdar där de odlar allt de äter, fällorna för djuren och mycket annat. Den vandringen blev den tuffaste pa hela resan, vi var ute i skogen i sex timmar och mesta dels gick vi i snarskog där den enda som såg stigen var guiden.

När vi kom tillbaka till Ouesso var vi alla väldigt slitna och det var skönt att kunna vila två dagar innan vi skulle påbörja resan hem. Vi gjorde en rundvandring i staden och solade en hel del de sista dagarna.
Hemresan gick valdigt bra och det tog oss bara en dag att vara tillbaka i Brazzaville. Vi var valdigt nojda med resan aven om det inte blev som vi hade tankt oss sa var vi valdigt glada at att vi hade gjort den.
Under de sista dagarna i december firade vi jul tillsammans med de andra svenskarna här nere och mellan den 26 och 30 dec var vi på ett ungdomslager i Kinshasa. Det var spännande men samtidigt intensivt och vi var fortfarande trötta efter den tidigare resan.

Nu har vi bara några dagar kvar av ledigheten och vi vill alla komma igång igen med träningarna. Louise har tyvärr varit tvungen att åka hem till Sverige efter en längre tids sjukdom, tråkigt men skönt för henne. Det är jobbigt att gå här nere sjuk och att inte kunna delta i aktiviterna. Så nu är det jag och Elin som ska fortsätta.
Vi mår bra och trivs väldigt bra i både familjerna och med fotbollsskolan.

Hälsningar från fotbollsvolontärerna genom Simon