Oktober

Nu har vi varit i Kongo i över en månad och intrycken är många. De första tio dagarna spenderades i Brazzaville, där vi bodde på ett katolskt vandrarhem. Mycket kraft gick åt till att bara lära sig de enklaste sakerna – åka buss/taxi, gå över gatan, köpa/dricka vatten, alltid smörja in sig med myggmedel, vilket vatten som används till vad på toaletten och mycket mer. Dagarna tillbringades med Mouck, den ansvarige för Gothiaprojektet här nere, och han guidade oss runt i staden där han visade oss restauranger, internetcafén och andra bra-att-veta-ställen.

Barnen utanför klubbhuset

När vi landade i Brazzaville pågick också en fotbollsturnering ute på en av Gothias anläggningar, Mfilou. Där var olika lag från Brazzaville inbjudna i åldrarna 9-16 år, och under första veckan kollade vi på matcher, träffade ledare och spelare samtidigt som vi försökte vänja oss vid värmen här nere. Missionskyrkans hundraårsjubiléum höll dessutom på för fullt i Kongo när vi kom ner, och den andra helgen på afrikansk mark gick det av stapeln i Brazzaville. Vi fick chansen att vara med på invigningsgudstjänsten med massa folk, mycket sång och många talare. Det var en annorlunda upplevelse som varade i fyra timmar.

Vi lämnade Brazzaville för Pointe Noire den 27 september för två veckors undervisning i franska och kongolesisk kultur. Vi bodde på gamla svenska skolan, Sueco, med gångavstånd till hav och centrum. Förutom franskastudier hann vi med att besöka några marknader av olika slag, bada, sola och surfa. Vistelsen i Pointe Noire innehöll mycket dötid där böcker och spel blev vår räddning. Det som är konstigt är att man kan stå ut med massa dötid, för helt plötsligt gör man något som kompenserar alla timmar av ingenting. Som när man åker buss på kvällarna – det skumpar, det låter, det luktar och man inser att man är i Kongo.

Voluntärerna Elin, Somon och Louise

Nu är vi tillbaka i Brazzaville, och äntligen börjar en så kallad vardag ta form. Vi har blivit tilldelade varsin familj, där vi håller på att installera oss. Samtidigt har vi börjat arbeta med fotbollsprojektet, och de kommande tre veckorna ska vi turas om att besöka de tre anläggningarna runt om i staden. Trots kulturkrockar och kulturchockar fungerar det mesta bra här nere, och man lär sig nya saker varje dag. För Elin och Lousie har nästan det största problemet varit alla myggbett, och nu har det visat sig att Louise är först ut med malaria. Efter tre veckors magproblem, illamående och feber är det skönt att veta vad allt detta berott på, och förhoppningsvis går det över om bara några dagar med hjälp av lite mediciner.

Förhoppningsvis kommer vi in i arbetet fort och kan så småningom börja få en vardag här nere.

Hälsningar från fotbollsvolontärerna Elin, Louise och Simon