”Kongo Brazzaville var tidigare fransk koloni men blev 1960 en självständig stat. Sedan dess har dock den ena statskuppen efter den andra avlöst varandra. 1998 utbryter inbördeskrig där många många människor drivs på flykt från sina hem, skadas och dödas. Idag är det relativt lugnt, men folket lider i fattigdom och misär i ett land som egentligen skulle kunna ha alla förutsättningar att blomstra.
”Plötsligt ligger den bara där – Centre De Formation Gothia – mötesplatsen för flera hundra barn och ungdomar, som mitt i misär och fattigdom, ligger där vackert utsmyckad med Gothia Cup-flaggan vajande i mitten. Efter lång resväg och under smått kaotiska förhållanden på leriga, guppiga vägar försöker vi ta oss fram till Mfilou som området heter. Det visar sig att myndigheterna har stängt av den enda fungerade vägen. Anledningen är att det under några dagar är en stor internationell konferens i Brazzaville och OM någon myndighetsperson kan tänkas vilja åka på vägen måste den vara fri från andra fordon av säkerhetsskäl. Resultatet blir att tusentals taxibilar och övriga fordon måste hitta alternativa vägar genom skog och svår terräng, allt blir såklart ett enda kaos. Till slut kommer vi fram till fotbollsskolan i Mfilou som vi hört så mycket om. När vi går ur jeepen är alla väldigt avvaktande och studerar oss noga, men efter en stund spricker många barn ut i leenden och snart har vi börjar trixa med bollen tillsammans. Vilken glädje! Jag förstår med en gång att den här platsen är något mycket speciellt i många människors vardag. Här finns mycket som inte finns utanför murarna. Gemenskapen är påtaglig. Leken likaså. Runt området finns en mur, inte högre än att man kan se över den, målad med text och symboler över de olika värderingarna som varje medlem ska följa. Huvudbyggnaden är enkel men funktionsenlig med omklädningsrum, toalett, rinnande vatten, samlingsrum med bibliotek och ett mindre kontor. Förutom huvudanläggningen i Mfilou bedrivs också verksamhet i två andra stadsdelar, i Mansiomou, i södra Brazzaville och på skolan Thomas Sankara, i norra Brazzaville. Här är planerna ännu mer ojämna och svårspelade än på Mfilou, men barnen trivs och är så glada för fotbollsskolan. Syftet med att bedriva arbete i tre olika stadsdelar är ju att bygga broar och fred mellan människor från olika etniska folkgrupper. Och fotbollsskolan har verkligen fått ha denna betydelse.
Man får verkligen perspektiv på livet. Saker som vi tar för helt självklara är en kamp och överlevnadsfråga för människor varje dag. Vi har så mycket att lära av folket i Kongo och
jag är tacksam för att jag fick vara med om allt detta”
Roger Andersson
