Våra fotbollsskolor

Det började i slutet av 1990-talet i Burkina Faso. Som en dröm, en vilja att ge tillbaka lite till de som aldrig själva skulle få en möjlighet att delta på Gothia Cup. Tanken var att flytta den mötesplats som Gothia Cup utgör till ett annat land, någonstans i världen där behovet kanske är som störst. Anläggningen i Ouagadougou, Burkina Fasos huvudstad, blev en mönsteranläggning med 2-3 fotbollsplaner och ett klubbhus som rymde såväl omklädningsrum som kontor och samlingslokaler. Som mest hade vi över 1 000 elever som spelade fotboll samtidigt som man deltog i sociala aktiviteter i syfte att lära mer om demokrati, jämlikhet och förebyggandet av HIV/Aids.

Burkina Faso-projektet gav oss en tydlig insikt i vilka enorma skillnader som finns mellan att växa upp i ett fattigt afrikanskt land jämfört med ett rikt europeiskt land. Samtidigt lärde vi oss, och smittades av, den oerhörda glädje som ”våra” afrikanska ungdomar visade i det vardagliga livet. Och den tacksamhet vårt projekt möttes av.

2005 var det dags att gå vidare. Tillsammans med Svenska Missionskyrkan kunde vi då inviga en motsvarande anläggning i Kongo-Brazzaville. Ett land som på många sätt skiljer sig från Burkina Faso. I Kongo mötte vi ett land som precis höll på att resa sig ur ett fruktansvärt inbördeskrig som skördat 100 000-tals liv. Ett land vars ungdomar led av krigsneuroser eller, i många fall, själva hade tillhört någon av milisgrupperna som begått brotten. Vi mötte barn och ungdomar från olika etniska grupper. Grupper som på inga villkor ville, eller vågade, träffas och umgås. Gothia Village i Brazzaville kom att förändra allt detta. Här fann man en fristad och en plats att mötas på. Här kunde man glömma krigets elände, om än bara för en stund. Sakta kom man tillbaka till livet igen.

Nästa steg togs så sent som i november i år. Den tredje Gothia Village invigdes under pompa och ståt i den lilla staden Kimpese, 25 mil sydväst om huvudstaden Kinshasa, i det ”stora” Kongo, Kongo-Kinshasa. Området där verksamheten bedrivs och där anläggningen finns ligger på en högplatå med små, väldigt typiskt afrikanska, byar som grannar runt om. Man känner direkt att detta är det riktiga Afrika, det Afrika som så få skildrar idag. Men man känner också av den stora fattigdomen, bristen på arbetstillfällen och bristen på en hållbar utveckling. Ingenting har egentligen hänt under de 50 år som gått sedan kolonialmakten Belgien lämnade landet. Allt sker fortfarande i den lilla skalan. De få plättar som odlas i detta så bördiga land räcker precis till att mätta den familj eller den lilla by som brukar jordplätten. All handel sker fortfarande på den lokala marknaden där marknadsstånden bjuder ut allt från färska grönsaker eller second hand-kläder till bilmotorer och begagnade traktordäck.

Nästan alla barn tillbringar ett antal år i skolan. Precis så länge att man lär sig läsa och skriva. Högre utbildning än så är få förunnat. Samtidigt kan man möta grupper av ungdomar som samlas runt griffeltavlan på skolgården för att lösa de mest komplicerade matematiska problemen. Intresset, begåvningen och viljan till utbildning finns där men så väldigt få ges möjligheten.

I denna miljö känner vi att vi kan göra skillnad. Vi känner att vi kan ge en meningsfull sysselsättning och så lite frön och sprida lite idéer om hur en bättre framtid kan se ut och kanske också gå till. Samtidigt ska vi ha respekt för de enorma problem landet står inför och hur enormt stort behovet av hjälp egentligen är. Vi jobbar i liten skala med ett hundratal pojkar och flickor. Och vi vet att för just dessa så betyder vi någonting.

Fotbollen är den gemensamma nämnaren när 35 000 ungdomar träffas i Göteborg under Gothia Cup. På samma sätt är fotbollen den gemensamma nämnaren när 500 ungdomar träffas i Kongo på Gothia Village. På bägge platserna är det själva mötet som skapar kunskap, förståelse och framtidstro.
Vi är egentligen väldigt lika. Även om förutsättningarna är så väsentligt olika. Mötesplatserna måste alltid finnas. Oavsett om vi är i Göteborg eller i den lilla byn Kimpese i södra Kongo.