Nytt från vår fotbollsskola i Kongo

Söndagen den 4 mars är ett datum som jag för alltid kommer minnas. Det var dagen då ett vapenförråd i stadsdelen Mpila i Brazzaville exploderade och flera stadsdelar jämnades med marken. Hundratals människor dog, tusentals skadades och hela befolkningen blev påmind om det fruktansvärda som hände under inbördeskriget. Jag kan lugna er med att alla barn och ledare på Gothia mår bra, och aktiviteterna har så smått återgått till det normala. Dock bär nog de flesta med sig händelsen i färskt minne, och hoppar till lite extra varje gång man hör en smäll i trafiken eller under åskoväder.

Aktiviteterna i Brazzaville har som sagt sakta återgatt till det normala, och vi har haft internmatcher mellan våra olika anläggningar nu i slutet av mars. Matcherna har flutit på bra och det har varit härligt att se så många Gothia-barn spela. Barnen lever riktigt upp på matcherna då de får visa sina färdigheter som de har lärt sig på träningarna. Det är helt underbart att se hur ögonen lyser och leendena går från öra till öra när de springer ut på planen.

Under mars månad har vi volontärer tillsammans med de ansvariga för Gothia-projektet besökt den andra fotbollsskolan som finns i Kongo-Kinshasa. Fotbollsskolan som ligger I Kimpese invigdes  hösten 2010 och befinner sig fortfarande i startfasen i jämförelse med Brazzaville som varit igång i snart 10 år. Resan gick med båt över floden, via huvudstaden Kinshasa och vidare i bil till Kimpese som ligger ca 20 mil från huvudstaden. Kimpese ligger mitt ute på landsbygden med otroliga naturomgivningar och en lugn atmosfär.

2 veckor tillbringades i Kimpese och vi hann med mycket under den tiden. Vi har haft otaliga ledarseminarier från allt om hur en målvakt ska agera, hur en ledare ska vara, hur olika spelsystem fungerar till hur en träning läggs upp och bedrivs. Detta har varvats med mycket praktik på plan med både barn och ledare och det känns som att besöket sporrade alla att fortsätta jobba med såväl de sportsliga som de sociala aktiviteterna.

Jag är väldigt nöjd med besöket i Kimpese och jag känner mig stolt över alla fina ledare och barn som finns där. Visst, vi har haft manga teori- och praktikpass med dem, men det är inte det som jag främst kommer bära med mig i minnet. Det som gjorde mest intryck på mig var alla möten med människorna där, barn som vuxna.

Massa, Massamba, Jose, Tristan, Maise, Merlene, ja listan kan göras lång. Massa är 14 år och hon är en av de duktigaste  tjejerna i Kimpese. Hon missar sällan en träning, trots att hon verkligen har ett tufft liv olikt alla andra 14-åringars liv som jag känner.  Både hennes mamma och pappa är döda och hon bor själv med sina 7 syskon, och jag behöver inte sticka under stol med att Gothia betyder mycket för henne.

Tillvaron på Gothia är som en frizon för henne där hon “bara kan vara” utan att känna någon press på sig. Hon kan för en stund släppa sin vuxenroll som hon har i hemmet och bara vara barn och spela fotboll och träffa kompisar som hon älskar. Jag blir helt varmt i kroppen när jag tänker på att just jag får vara med och bidra till en bättre tillvaro för Kongos barn. Och det är just sådana möten som får mig att inse att allt jobb för projektet är värt det, verkligen varenda sekund!

Fotbollsvolontärerna genom Frida